VECKANSLEDARE

Fotograf till Katarinas profilbild:  Steven Persson

Katarina Nordensson arbetar som ledningssamordnare på Statens tjänstepensionsverk (SPV) och sysslar till vardags med lednings- och styrningsfrågor på övergripande nivå. Rötterna har Katarina i språk- resp. statsvetenskap och resan har gått via det privata näringslivet till den statliga sfären. Hon tror genuint på kraften i samverkan och har bland annat i en tidigare roll som koordinator för Myndighetsnätverket sett vilka positiva effekter samverkan ”på riktigt” kan ge. Samverkan där man ser bortom den egna vinningen för att vara med och bidra till någonting större.
Katarina är även deltagare i Tillväxtlabbets Toppledarnätverk 2020.

Komplexitetens lov

Att snabbt hitta lösningar är en kvalitet som ofta skattas högt. Lösningsfokuserade ska vi vara och helst inte prata om problem, utan istället utmaningar och möjligheter. Jag skulle här och nu vilja göra en revolt i miniformat mot detta genom att istället sjunga komplexitetens lov och hylla problemen

Som ledare tror jag att det är viktigt att våga vara i det komplexa, att tillåta sig att stanna kvar där en stund för att utforska komplexiteten. Att stå emot frestelsen att genast försöka förenkla och förtydliga och istället acceptera att läget är komplext, att bilden är otydlig och svaren inte självklara. Som en resultatinriktad person kan det vara både frustrerande och tålamodsprövande att i det här läget sätta sig på händerna och stanna upp, istället för att springa på en lösning för att komma närmare målet. 

Men tid är pengar kanske ni tänker. Jo, det är sant, men lösningar som inte adresserar det egentliga problemet tror jag är dyrare och mer bekymmersamt i längden. 

På SPV har vi under en period tillåtit oss att utforska problemen. Inspirerade av banbrytande ledarskap har vi i ett av våra ledningsforum lyft ett problem i grupp för att med hjälp av den kollektiva intelligensen utforska vad som faktiskt är problemet och låtit den processen få ta tid. Det kräver tillit till varandra, att våga erkänna att det finns problem i den del av verksamheten du ansvarar för men också att gruppen ser det som en gemensam problematik och tar gemensamt ägandeskap. Som ni säkert redan räknat ut så har det ofta under processens gång visat sig att problemformuleringen blivit en annan än vad hypotesen var från början. Först efter att ha utforskat problemet tillsammans har gruppen diskuterat möjliga lösningar, som den ledare som lyft frågan får med sig att fundera vidare på. 

Vi lever i en tid då utvecklingen går snabbt och tillvaron är komplex och flerdimensionell. För att bli lyckosamma som organisationer och ledare så tror jag att vi behöver kunna omfamna osäkerheten och hantera komplexitet, rekrytera medarbetare med hög abstraktionsförmåga och analysförmåga, men också våga blotta problemen för att sedan med hjälp av den kollektiva intelligensen hitta hållbara lösningar. Tänk om vi kunde komma till en punkt där vi släpper tryggheten i våra respektive organisatoriska stuprör och börjar prata om hela verksamhetens problem, vilken innovationskraft vi skulle kunna frigöra. Så upp med problemen på bordet, utforska dem och våga stanna kvar i det komplexa!

Katarina Nordensson