Annika Stenberg

Vad är det att vara ledare? Är det något man är? Är det inte något man gör på jobbet? En roll man har. Svaret ligger nog någonstans mittemellan men det jag alltmer förstått under mina år som chef och ledare är att distinktionen är viktig. Som ledare behöver du god självkännedom och veta vem du är, innerst inne. Utan den tryggheten kan ledarskapet bli svårt. Att vara sitt arbete, roll, position är inte hållbart. Som ledare är du, och ska vara, i en mer utsatt roll och då behövs en grundtrygghet i det egna värdet. Jag som Annika och du som dig själv. Ditt värde kan inte bero på vad du gör utan vem du är. För familj och vänner såklart, men också för kollegor och medarbetare. För mig är det också viktigt att förstå att jag är i min roll på jobbet. Jag vet att det är så andra ser mig. De ser mig som chefen och deras förväntningar på mig är på chefen och inte på Annika. För mig är det grunden för goda och äkta relationer på arbetet. Rollen ger mig också förmågor jag inte annars har. Som att jag privat är blyg men i min ledarroll är jag socialt trygg, mer extrovert och orädd för att stå på scen.

Att vara ledare är för mig att skapa riktning, bygga goda relationer, ge ramar och förutsättningar och visa resultat genom och tillsammans med andra. Alltid med fokus på vem man finns till för och viket värde man skapar. Ser ju inte helt lätt ut och det är det inte heller. Det finns nog lika många sätt att få till det här som det finns ledare. Mitt sätt är ju summan av mina erfarenheter och jag tror det kan finnas något i det för andra att reflektera kring. För mig handlar det om tre viktiga förhållningssätt. Det första är att vara modig. Med det menar jag att våga ta risker. Både för dig själv och för att för verksamheten framåt i uppdraget. Att ta steg utan fast mark under fötterna. Gå ut i det okända fast med rädsla i magen samtidigt som huvudet säger lite som Pippi Långstrump när hon sa “Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert.” För min egen del har jag för det mesta gjort det men inte alltid. Utsattheten när det går illa vill jag inte önska någon men sett i efterhand, vill jag inte heller vara utan erfarenheten. Jag lär mig allra bäst och mest om mig själv, andra och processer när jag blivit tilltufsad och livet inte bara flyter på.

Det andra är att ha tillit. Att tro gott om andra- Lita till deras avsikter och förmåga. Jag brukar säga att jag är medvetet naiv. Jag vet att jag ibland, men väldigt sällan, blir besviken. Inte kan jag gå omkring och misstro människor för det. Det är ju ett hopplöst alternativ. Jag vill ha koll men utan att ha kontroll i detaljer. Försöker ta ett steg tillbaka och ge andra som medledare utrymme att göra ett bra jobb. Jag vet att jag kan bli för engagerad ibland och gå för djupt men det är i vart fall ett identifierat förbättringsområde för mig.

Det sista är att ha roligt. Då menar jag inte att skratta ofta, även om det gärna kan vara en konsekvens, utan att välja ledaruppdrag som är roliga. Där det ilar till i magen av förväntan över vad dagen ska ge. Där du och de dina kan få kraft och glädje var än i verksamhetens berg- och dalbana eller karusell ni befinner er för tillfället. Sträva efter att uppdraget är själva nöjesfältet!