Viljan att ständigt sträva efter utveckling

Det är så underbart att just jag fått chansen att delta på en yrkesresa där jag getts chansen att göra om. Jag har kanske inte alltid gjort helt rätt, men åtminstone försökt att förbättra min prestation till nästa gång. Vad menar jag då med det? Jo, att jag ständigt, i mitt yrkesliv som chef, försökt att arbeta med en utvecklande och uppbyggande feedback. En från mig, ärlig vilja att bidra till en utveckling av mig själv och andra och därigenom bidra till varandras framsteg, inte bara som människor utan också i våra prestationer. Feedback som används på rätt sätt är en gåva och något att vinna för alla ingående parter.

Hur tänker jag då kring feedback? Inget av det jag skriver är på intet sätt nytt eller någon ny vetenskap men däremot uppfattar jag att det är viktigt att lyfta upp begreppet och begrunda dess egentliga betydelse. Jag försöker, i mitt dagliga arbete, alltid att tillämpa feedback och även i min vardag praktisera dess innebörd.

Feedback ska ges med omtanke och ska ses som framåt syftande omsorg. Det finns en missuppfattning om att feedback handlar om en värdering av ett beteende, en värdering av en personlig egenskap och därmed kritik. Feedback handlar inte om kritik och anmärkningar utan om en metod att värdera och beskriva ett beteende som mottagaren kan göra något åt och därmed utvecklas i sin profession.

Återkopplingen är ingen sanning utan den är enbart givarens upplevelse, någon exakt sanning finns inte i dessa sammanhang. Feedback kostar i det närmaste inget, monetärt eller tidsmässigt, men det kostar förtroende hos mottagaren och ärlighet från givaren. Det betyder att feedbacken måste ges mellan personer som har förtroende för varandra. Det är här tiden kan ha betydelse, en investering i tid och förtrolighet på arbetsplatsen, men själva feedbacken i sig tar ingen tid i anspråk.

Ge alltid feedbacken på ett ärligt sätt och med konkreta exempel. Uttrycket ”bra jobbat” skapar bara förvirring och frågetecken och kan skapa stress. Vi vill ju alla göra mera av det vi är bra på och fortsätter då kanske göra mera av allting, kanske till och med det vi inte borde fortsätta med. Några framgångsfaktorer som jag tror på är att lyfta goda exempel. Jantelagen är som alltid utvecklingshämmande. Vi borde bli bättre på att både fråga om stöd men även att erbjuda stöd.