Drivkrafter, superkrafter och konsten att improvisera

Jag ska börja min story vid Polcirkeln i Norrbotten. Någon som varit där? Mitt i midnattssolens förtrollade rike. Där renskav och mos står på bordet minst en gång i veckan och myggen ihärdigt suktar efter ditt blod. Precis där, är jag född och uppvuxen med eget renmärke och egna renar, precis som resten av familjen. Det var där och då och sedan dess har jag både sålt renarna och flyttat 67 mil söderut. Till stenstaden Sundsvall där jag under tre år utbildade mig på Informations- och PR programmet för snart 20 år sedan.

Kommunikation. Det där ordet som låter både så hippt och enkelt men som kan vara så svårt. För min del så har kommunikation gått som en röd tråd genom hela mitt vuxna liv, ja faktiskt redan som barn. Som 10-åring gav jag ut ett handskrivet nyhetsbrev i den lilla byn där jag växte upp. Jag lånade mammas kopieringsmaskin och kopierade upp ett par nummer till byns invånare och tog 10 kr per nummer. Intäkterna bokförde jag i en kassabok och pengarna förvarade jag i en gammal syltburk. Tydligt uppmärkt med klisteretiketten LÖN. Vilken känsla. Drivkraften att tjäna sina första egna pengar och superkraften att skriva.

Superkraften är kvar. Det skrivna orden som förmedlar känslor. Men däremot är mina drivkrafter idag, mycket mer än bara pengar. För att få de rätta drivkrafterna så behöver vi ta reda på vad det är som ger oss ”flow” i arbetslivet, för det är ju där vi tillbringar större delen av vår tid. På en arbetsplats. Ni vet känslan när man bara blir ett med sin arbetsuppgift och inte känner sig ett dugg pressad, utan snarare har en skön känsla i kroppen. Kanske är det precis nu jag tycker att interpretationen ska få komma fram i rampljuset. Förmågan att tolka saker. Jag har under mina snart 20 yrkesverksamma år insett hur viktigt det är att få möjligheten att tolka och hitta mening i just sin egen roll i de uppdrag som åläggs en, för att helt enkelt förstå sin del i det gemensamma pusslet. Inte minst är det också viktigt att förstå hur företagets varumärke trillar ner i just den roll man har för att kunna leverera. Allt det här förutsätter förstås att man landar i att man kan identifiera sig med det man ska förmedla. Just därför vill jag påstå att det i det kommunikativa ledarskapet är viktigt att öppna upp den frågan och lägga den i knä på sina medarbetare för att få rätt engagemang och rätt flow. Jag tror att många ”bara gör” och kanske glömmer meningen och målet. Det är då det blir spretigt och lätt att tappa kärnan, det gemensamma. Själv älskar jag att få känna mig delaktig och bidra i ett större sammanhang, och det tror jag faktiskt att jag inte är ensam om.

Idag har vi också, vare sig vi vill eller inte fått kliva ifrån fasta ramverk och årsplaner. Inte minst har pandemi och krig i världen lett oss ifrån detta. Frustrerande för en del, befriande för andra. Oavsett så behöver vi idag skapa manöverutrymme i våra organisationer. Vi behöver ha möjlighet att improvisera när, och om det behövs. Ramverket behöver finnas som stöd, men det måste få vara föränderligt och underhållas. Vi kan relatera till musiken, där ramverket är vår gemensamma komposition. Tillsammans skriver vi verserna men ibland behöver vi även skruva på refrängen.

När vi nu står inför stora samhällsutmaningar i Sundsvallsregionen. Visst sjunger vi tillsammans och tar fram våra superkrafter, ja till och med vågar vara lite rebelliska?  Och om du är en ledare, är du den möjliggörare du vill vara. Tänder du stjärnorna du har runt dig?

Linda Niia