Lyckas individen-då lyckas gruppen

Jag är ledare och det innebär att jag krattar manegen åt andra.

I en organisation är det viktigt att hitta det varje individ är bäst på och låta den göra det med så lite hinder i vägen som möjligt. Det är min uppgift som ledare att lösa det.

Mitt namn är Daniel Stegeby och jag har varit chef & ledare för olika grupperingar i över 30 år. För min del handlar det inte om att bestämma och ta beslut, det är bara ett av flera verktyg, utan för mig handlar ledarskap om att se vad varje individ är bra på och ge de rätta förutsättningarna för individen att lyckas. För lyckas individen – då lyckas gruppen.

Detta gäller på jobbet där jag och mina medarbetare har ett gemensamt uppdrag att utföra, detta gäller i styrelsen där jag som ordförande ska försöka få oss att på bästa sätt förvalta det uppdrag ägarna/medlemmarna har gett oss, och detta gäller på fotbollsplanen där jag som tränare försöker få alla spelare att prestera sitt bästa för att laget ska vinna matchen.

I alla dessa situationer har gruppens individer olika talanger och kompetenser. Min talang som ledare är att hitta vad som driver andra och försöka nyttja det med deras talang och kompetens på bästa sätt för att gruppen ska lyckas leverera det den är satt att leverera. Kan man som ledare se individernas olika drivkrafter, ge utrymme för dem och dessutom visualisera detta för alla deltagare så kommer gruppen att använda sin sammanlagda kompetens på att bättre sätt än om var och en hade arbetat isolerat. Det får man summan att bli större än delarna.

Jag brukar använda två sätt för att hitta drivkrafter hos andra – ställa mycket frågor och hitta nåt att be om ursäkt för.

För att få syn på någons drivkraft är det viktigt att personen känner sig trygg och betydelsefull. Därför är det viktigt att försöka skapa ett öppet och tryggt klimat inom gruppen där det känns ok att säga vad man tycker och vad man helst vill göra. Genom att ställa mycket frågor, gärna enkla, så försöker jag visa att det är ok för andra att också göra det. Många gånger hör man någon ursäkta sig med att de ska ställa en ”dum fråga” men det finns inga dumma frågor. Antingen så är det något du inte förstår och vill veta eller så är det ett konstaterande som du vill ha bekräftat och bägge skapar trygghet hos dig och troligen hos några fler i gruppen. Det finns nästa alltid någon fler än du själv som funderar över samma sak och då har man med sin fråga hjälpt både sig själv och gruppen och då ökar tryggheten.

Jag brukar också försöka hitta något att be om ursäkt för, speciellt när jag befinner mig i en ny grupp. Jag och alla andra gör alltid en massa fel. Med erfarenhet och övning minskar felen inom ett visst gebit, men det finns hela tiden nya gebit och sammanhang man hamnar i där man är nybörjare och gör fel. Det som är viktigt är hur vi hanterar de felaktigheter vi gör. Innan en ny bekantskap har gjort ett fel så vet vi inte riktigt hur den kommer att agera när ett fel begås. Kan vi lita på personen när det bränner till och blir fel eller kommer den att fly, skylla på någon annan eller försöka dölja felaktigheten och ev. problem som kan uppstå pga. den?

Jag vill visa för gruppen att när jag gör fel så tar jag ansvar för det och att man kan lita på mig. Därför försöker jag snabbt hitta nåt där jag hade fel och ber om ursäkt. Det bygger förtroende och underlättar för alla i gruppen att göra samma sak vilket ökar tryggheten.

Sedan finns det en mängd andra viktiga saker för en ledare som att vara tydlig med målet, ge rätt mandat, tillgodose resurser, göra lagom mycket avstämningar m.m. men det kan vi ta vid ett annat tillfälle. Tack för ordet! ☺