Myten om rekrytering.

De positiva exemplens argumentation

Går det att rekrytera kvalificerad personal med rätt kompetens till nya verksamheter i en liten norrländsk inlandskommun som Sollefteå?

Nej – säger myten.

Ja! – säger jag, efter att arbetat med flera stora etableringar från ”insidan”.

För drygt 20 år sedan lades regementet I 21 ner i Sollefteå.

Ersättningsjobb utlovades och en av etableringarna var Krisberedskapsmyndigheten som fick i uppdrag att etablera en ny filial i Sollefteå till det stora huvudkontoret i Stockholm.

Belackarna skakade på huvudet och sa att ”det kommer aldrig att gå att rekrytera personal med rätt kompetens till den typen av kvalificerad verksamhet som ska bedrivas”.

Jag var en av dem som rekryterades (först som informatör och därefter som administrativ chef) och fick vara med om den spännande resan att under de åtta år som Krisberedskapsmyndigheten fanns i Sollefteå gå från 0 till cirka 70 anställda i en verksamhet som handlade om kvalificerade handläggartjänster för att bygga upp och utveckla det svenska krishanteringssystemet i svallvågorna efter Tsunamikatastrofen.

Efter drygt 20 år i dvala hände det oväntade att det gamla regementet I 21 i Sollefteå väcktes till liv igen och återinvigdes i januari 2022.

Återigen får jag vara med om den spännande resan att bygga upp en helt ny verksamhet från grunden. Nu som kommunikationschef på regementet.

Återigen har belackarna varit framme: ”Det kommer aldrig att gå att rekrytera personal till det nya regementet”.

Återigen kan jag konstatera att belackarna har fel. Det går alldeles utmärkt att rekrytera, såväl civilanställd personal som officerare.

Vi är just nu mitt uppe i uppbyggnadsfasen och har runt årsskiftet passerat 50 anställda med siktet inställt på minst 75 i Sollefteå till nästa halvårsskifte.

Och vet du, det går alldeles utmärkt att rekrytera!

Vad är då hemligheten, vad är den gemensamma nämnaren bakom framgången för Krisberedskapsmyndighetens etablering 2002 och Försvarsmakten 2022 i Sollefteå?

Jag är övertygad om att det i grund och botten handlar om inställningen och attityden hos oss som arbetar med frågorna.

Om jag som arbetar med etableringen av ett nytt regemente själv tror på det jag gör, tror att det kommer att lyckas och utstrålar det i min kommunikation med omvärlden är det betydligt enklare att nå framgång än om jag själv inte tror på det jag gör.

Jag brukar plädera för att man ska använda ”de goda exemplens argumentation” i stället för att fokusera på det negativa.

Jag bor i en litern by som heter Resele. Resele är egentligen drygt 20 byar utspridda längs båda sidor av Ångermanälven ett par mil uppströms älven från Sollefteå med tillsammans drygt 500 invånare.

Resele har på senare år blivit en framgångssaga och lyfts ofta fram som ett exempel på lyckad utveckling för en liten glesbygds-bygd där vi räddat den nedläggningshotade byskolan, har en blomstrande lanthandel, inflyttningsöverskott av barnfamiljer och ett näringsliv under tillväxt.

Jag får ofta frågan vad som är så särskilt med Resele.

”Ingenting”, brukar jag svara.

Men.

Vi är väldigt duktiga på att berätta vad vi är bra på. På nysvenska kallas det visst för ”story-telling”. Vi kallar det för just ingenting alls. Vi bara pratar positivt om vad som finns, vad vi vill och kan och vart vi vill i framtiden.

De positiva exemplens argumentation helt enkelt.