Vi behöver ta ett kliv bakåt – för att kunna se framåt

Vi behöver ta ett kliv bakåt – för att kunna se framåt

Vi människor har under större delen av vår existens levt som jägare och samlare i små grupper. Då har det varit naturligt för oss att tänka kortsiktigt, för om du inte dricker och äter denna vecka spelar det ingen roll vad som händer nästa månad. Det har också varit naturligt för oss att se till vår närmaste omgivning, för det är rovdjuret bakom nästa buske vi behöver vara rädda för och inte det som är en mil bort.

Dessa överlevnadsmekanismer leder idag till att vi prioriterar akuta frågor framför viktiga frågor. Det är samma instinkter som gör att du lägger dig på soffan idag och äter chokladpraliner med ursäkten att du tänker motionera imorgon. Kortsiktig behovstillfredsställelse går före långsiktig överlevnad.

Organisationer består av människor och leds av människor. Organisationer tenderar därför också att agera kortsiktigt och närsynt. Här och nu blir viktigare än där och då. Agendan för ledningsgruppsmöten fylls av akuta frågor som månadsrapporter och gårdagens IT-haveri. Strategiska frågor hinns i regel inte med.

Det faller naturligt för oss människor att tänka här och nu. Men vi har ändå förmågan att tänka på där och då. Vi har en förmåga att föreställa oss framtiden och tänka på sådant som inte finns.

Men det är en förmåga som kräver ansträngning. Vi behöver medvetet välja att fundera på de långsiktiga och viktiga frågorna. Vi behöver medvetet ta ett kliv bakåt, både i tid och rum. Då kan vi lättare överblicka de stora dragen. Vi kan se mönster och övergripande trender, i stället för detaljerna.

När vi har gjort det kan vi ta ett kliv framåt igen, och förstår då mer av vad vi behöver göra här och nu för att det ska passa där och då. Sedan kan vi ta ett kliv bakåt igen och fortsätta träna på det, då kan vi också uppleva det som mindre jobbigt.

Poängen här är att inse att vi behöver träna på att ta ett kliv bakåt. Vi behöver anstränga oss för att kunna tänka där och då.

Min erfarenhet är att många chefer tror att denna förmåga sitter i titeln. Är man chef har man per definition en god förmåga att se och tänka strategiskt. Någon träning eller ansträngning behövs då inte. Konsekvensen blir att vi ofta blir liggandes på soffan ätandes chokladpraliner medan vi intalar oss själva att det är en viktig och strategisk aktivitet.

För en annan egenskap hos oss människor är vår förmåga till självbedrägeri. Vi gör det som känns bäst, men hittar många kreativa sätt att rationalisera vårt beteende. Klimatkrisen är förstås viktig, men den tar vi hand om imorgon. Idag måste vi fixa budgeten.